nettlys

Lovar du att vara ärlig?
självklart!

 Du heter:
Jeanette Frenell

Låt som när du är ledsen sörjer till:
”Reason to cry” med Takida, då kan jag sörja alla fina människor som gått vidare.

Beroende av:
John Silver

Vad tror folk om dig:
Att jag är konstig å lite galen? 

Stämmer det:
Jaaa, det gör det nog...

Vad får du oftast komplimanger för:
Hmmm?  Mitt "dockansikte" var den senaste och enda på många år..

Vad säger du för att imponera på någon:
Försöker inte ens.

Hur imponerar man på dig:
Ärlighet och öppenhet.

Brukar du skratta för dig själv:
Ofta...

Vad står det i ditt senast inkomna SMS:
"kanske, det beror på om jag är pigg och om jag är hemma"

Var bor du:
Alby, Medelpad.

Trivs du där:
Ja, konstigt kanske, men det gör jag verkligen.

Äger du några converse:
Å det är??

Sprit, cider, vin eller öl:
Förr sprit, nu nykter alkoholist.

Brukar du bli för full:
ALLTID.

Är du allergisk mot något:
äpplen, päron, pollen


 Hur svarar du i mobilen: 
Jeanette, eller hallå eller jaa?

Antal timmar sömn inatt: 
Sammanlagt 5-6 

Brukar du komma i tid:
Nästan alltid, helst en halvtimme tidigt, livrädd för att bli sen.

När mår du bra:
När solen skiner och jag mår bra…=)

När blev du fotad senast:
Magröntgen förra måndagen.

Hur känner du dig nu:
Trött, ont i ryggen och uttråkad. 

Vad tycker du om fötter:
äckligt!!!…

Vad saknar du:
Min farmor.

Hade du en bra kväll igår:
Samma tråk som alltid…

Favorit dryck på morgonen:
Vatten.

Rakar du benen:
Ja, men som singel bara sommartid, på vintern behöver jag päls.

När brukar du oftast gå och lägga dig:
21-22.30 tiden.

Är du blyg:
Nääää, tror inte det då, enstaka tillfällen.

Sysslar du med någon idrott:
aldrig..

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:
Ja.

Har du spytt offentligt:
hoppas inte det.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: 
ingen aning..

Är du nöjd med ditt liv:
Ja just idag så, men det kan bli bättre..

Är du bortskämd:
Ja...

Vad gör du i morgon:
Åker till sundsvall och gör av med lite pengar och hälsar på en vän.
 
Vilken kändis tycker du är en bra förebild:
Ingen, tror alla är falska. 


Vad längtar du till:
våren!!!! Och minus 20kg till!!!

Har du bra vänner och äkta vänskap:
Få men riktiga,sen har jag ju kompisar.

Vad använder du för schampo:
garnier

Hur gammal är du:
28 i dec.

Tycker du om någon just nu:
Njaa.. lite…ibland

Gröna eller röda äpplen:
inga.

Gillar du golf:
nej.

Vilken tid gick du upp idag:
Tjugo över sju.

Har du sovit i din egen säng inatt:
Ja.

Har du strumpor på dig nu:
Ja faktiskt, brukar sällan ha det.

Är det okej att gråta:
ja, det måste man.

När grät du senast:
På farmors begravning.

Vad skulle du göra om du vann en miljon:
dela ut till familjen och betala skulder, spara tills Julia blir vuxen.

Bär du glasögon eller linser:
nepp.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder:
Verkligen inte.

Har du piercing:
inte nu längre.

Vill du gifta dig:
Been there, done that.

Vill du ha barn:
Nöjd med den jag har.

Solar du ofta:
typ aldrig.

Är du bra på att laga mat:
Jag duger.

Är du flygrädd?:
aldrig flygit så jag vet inte.

Hur vig är du:
Hyfsat.... Haha

Är du musikalisk:
inte nåt.

Vad dricker du helst när du är törstig:
Vatten.

Vilken är din favoritglass:
choklad 

Tror du på ett liv efter döden?
Ja.

Tycker du om sushi?
aldrig testat.

Vad äter du helst när du ser på film:
Tacochips med sås å ost som varit i ugnen.

Har du tandläkarskräck?
nej.

Är du morgon- eller kvällsmänniska: 
kvällsmänniska.

Vilken ögonfärg har du:
blå för det mesta.

Har du någon gång gråtit dig till sömns?
många gånger.

Biter du på naglarna:
Nej.

Röker du:
ja.

Hur ofta tränar/motionerar du:
njääää, inte mycket. Nån promenad ett par gånger i veckan.

Senaste låt du hörde:
Kommer inte ihåg. 



Skickar utmaningen vidare till Er som läser..och har egen blogg;
Anna E
Johanna
Anna S
Annelita
m.m

Nån annan än jag som har dagar som det känns som om att man är världens dummaste, sämsta, elakaste mamman som finns???  När man tycker att man inte göra annat än bråkar och tjatar på barnet och man bara får sura miner och ett trotsigt barn heeela lååånga dagen??   Jag blir snart galen på henne vill jag säga, men i själva verket är det mig själv jag blir galen på då jag inte använder mitt tålamod, verktyg, förnuft och känsla jag har för såna situationer, när jag känner mig helt utmattad, kaos i huvudet, känner mig som en robot som bara fungerar per automatik. Så känns det nu, alla förändringar, press och stress och oron som varit. Jag känner hunger och mättnad, illamående och sug, allt samtidigt ibland. Och samtidigt ska jag hinna med att fatta att jag faktiskt gått ner 11 kg på mindre än en månad. Jag är tröttare i hjärnan, piggare i kroppen än förut, vill så himla mycket men samtidigt bara sova ett helt dygn. Jag älskar mina morgonpromenader, dom gör mig gott.
Men såna dagar som idag, en rätt härlig dag, så kommer det efter framåt kvällen, trött och matt och tålamodet finns knappt, ja då är det lätt att agera på fel sätt och hamna i en maktkampskonflikt med den bästa man har. Hon är ju också trött efter en dag på skolan och massa lek och stoj och som ikväll judogympa.
Vi kan vara riktigt ovänner, men i och med hon lägger sitt huvud på kudden så är det som bortblåst. Vi kramas, pussas på kinderna och talar om att vi älskar den andra och natti natti och syns imorgonbitti. Allt är som vanligt igen, vi kan slappna av både hon och jag för nu är det liksom slut på denna dag och imorgon börjar vi morgonen med att kramas, mysa och försöka göra vårt bästa av den dagen. 
Kanske är jag inte den sämsta mamman ändå...., då skulle jag ju knappast ha en sån underbar dotter!!!
Natti Natti

Å jag älska att skriva, men för tillfället kommer jag inte på nåt att skriva om, det har blivit stopp liksom... Nå förslag nån??? 

Jo så var den magiska siffran här då... 90kg!!!! Härligt härligt!!!  Ikväll ska jag fira det med lite keso och fruktpuré och imorgon börjar jag så smått med purémat... Fiskbullar till lunch och fiskgratäng till middag =)
I FEEL GREAT!!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag har varit en riktig tröttisdag, varken jag eller Julia, som inte ville åka på kalas, har gjort nå speciellt alls. Känner mig en aning lat, men det tog på ryggen igår med städande och plockande, ont, ont, ont...
08.40 ska gumman vara hos tandläkaren imorgon, det känns inte så jättelockande att sätta sig i en kall bil den tiden, men jag är rätt bortskämd som kan gå hem till sängen direkt på morgonen egentligen, just det att jag faktiskt kan välja själv, imorgon kan jag inte välja, är väl därför det känns jobbigt....
Tog bort plåstren ikväll, usch endel var inte fräscha med torkat blod men dom flesta såren har läkt så fint.
Tänkte nu att jag skulle kolla på TV en stund men jag orkar knappt hålla ögonen öppna så jag tror jag äter lite yoghurt först sen kryper jag ner i sängen.
Som alltid så har Julia fått den bästa presenten från annat håll, men den här gången bad jag lite snällt om att få hennes önskan uppfylld; HELLO KITTY DATOR!!!! Ni må tro att jänta var överlycklig när hon kom hem efter ett par timmars besök hos fadern =)  Härligt att se henne så himla glad, fast hon var typ lika glad för sakerna hon fick av mig med, speciellt dockan Hannah...
God natt på er!!!

Idag har min älskade Julia blivit stor, till åldern, igår upptäckte jag att hon faktiskt blivit stor. Hon var på sitt första disco, halloweendisco i Ånge, trodde jag skulle behöva stanna med henne... MEN hon körde hem mig =) Usch, tiden har gått så fort. För 6 år sen låg jag på BB med min underbara dotter, med droger på väg ut ur min kropp, med en ångest som inte går att beskriva. Befann mig i ett förhållande som verkligen inte var sunt, med en självkänsla långt ner i en dybotten.
Idag, då 6 år senare, har jag bearbetat det mesta, skuld och skam finns kvar, men jag tar hand om mig själv och dottern, bor i en trevlig lägenhet med eget kontrakt, är drogfri sen snart 5 år, är singel och trivs med det även om jag har en man i mitt liv som betyder väldigt mycket. Jag står på egna starka ben, självkänslan och tron på framtiden är mycket bättre och jag tror det kommer att lösa sig, dom bitar jag har kvar att jobba med.
Dagen har varit fylld av tårta, städning, trevligt främmande, paketöppning och nu på kvällen kusinkalas hos Moa och Ewa. Jättehärlig dag!!!
Behöver inte ta lika många alvedon som förut, magen gör inte lika ont, ryggen nu istället, men det är för lite muskler där... Jag tog på mig ett par byxor som jag lånat av en av systrarna och ett linne jag köpte i sommar, såg mig i spegeln, från sidan och såg att min mage blivit mindre, känslan, att både känna och se sig smalare och att verkligen kunna se den verkligheten, är enorm... Andra ser att magen krympt och jag kan bara hålla med. Inte mycket än, men det går åt rätt håll.
Julia var jättenöjd med sina presenter och somnade nyss "ovaggad", känns bra i mammahjärtat.  Imorgon ska hon till stan på kalas och jag ska ha en vilo/ta hand om mig-dag. Ska börja redan nu med att krypa ner i soffan med en filt och gokudden och se på tv, utan att ha en massa måsten att tänka på tills imorgon.
Livet känns bra att leva. =)  Go natt på er!!!

Kört fast... Med så mycket att göra så blir det helt enkelt att jag kör fast. Julias rum är städat, hon har gjort det mesta själv gulleungen min =)  Borde städa resten av hemmet, borde åka till Ånge och handla. Men känner ingen ork eller energi till det. Känner inte för att åka till ånge å gå på affären med andra folk, usch, känner mig smått folkskygg.. Men nu ska jag alltså försöka mig på det. Bli stressad och irriterad, glömma bort hälften jag ska handla för att till slut bli vansinnig och skita i allt.
Undrar om den här sociala fobin jag har nånsin kommer att ge med sig?
Kanske kan jag kidnappa nån som får göra mig sällskap, jag vet, det låter störtlöjligt, lilla Ica i Ånge, men vissa dagar känns det som jag tror Ullaredkön känns som...

Gud i himmel så skönt det var att ta en promenad nu på morgonen, kylan biter lite i kinderna, men det är bara skönt, uppfriskande och att andas in denna friska härliga luft!! Har ju inte prommenerat direkt sen innan operationen så det var hög tid nu att sätta igång!
Har varit ut med lilla Tussen, hämtat lilla kattbebisen och matat henne, jättehungrig, slukade tre sprutaor på en gång (tot. 9 ml) sen "go"åt hon 2 ml till =)... Nu har hon krypit upp i sin låda vid mitt varma element och sussar så sött.
Klockan ett slutar Julia och då har hon en kompis med sig hem, så då lär det bli barbielek, kattbebisgos och en tur ut med Tussepussen.. Gruvar mig för morgondagen, då är det handling, städning, tårtbak och ballongblåsning på schemat, önskar att bästast Emelie kom hem och hjälpte mig, hon brukar alltid vara med kvällen före Julia fyller år.  Emelie är min äldsta systerdotter, hela 16 år!! Och hon är mer än såå, en underbar duktig klok tjej, min vän som jag vet att jag kan prata med om saker, fast att hon är så pass yngre än mig, hon är även som min lillasyster och hon betyder så mycket för mig att det inte går att beskriva. <3
En snygg karl uppenbarade sig i mitt kök igårkväll och bakade härliga bullar.. MUMSI MUMSI!!!
Nu ska jag dock ta och dricka upp min nyponsoppa, ringa min vän Anki och sen slöa framför TVn. Ha det bäst!!

Idag klev jag på vågen..... 92 kg!!!!  Det går verkligen snabbt, trodde inte att det skulle gå så fort, men det är väl så i början, sen går det väl långsammare.. Trodde inte riktigt att det skulle fungera på mig.. Magen minskar inte så det syns, kan bero på att jag säkert är svullen inuti fortfarande.
Åkte till Ånge förut för Julia skulle få ta hål i öronen som hon så länge väntat på, men det visade sig att hon inte ville, liksom mig är hon rädd för smärta.
Trött som en tok är jag ikväll och känner mig uppblåst, känns verkligen som att jag måste rapa men det går inte så bra.
Handlat hem lite till kak å bullbak så förhoppningsvis har jag en snygg karl i mitt kök nån kväll innan lördag som bakar lite  =)   Tråkigt att inte jag får äta bara, men är inte sugen egentligen, är nog bara hjärnan som fortfarande vill ha i sig allt.
Imorgon ska jag vara kattbebisvakt igen.. =) Myyysigt...
Nu ska jag sätta mig i soffan och kolla bolibompa med gumman innan hon ska sova.

Gooood mooorning!!!
Jo allt känns toppen nu när jag fick konstaterat igår att smärtan jag har i magen inte är nå läckage, allt såg bra ut och jag är LÄTTAD!!! Å lättare är jag med, har gått ner 3 kg sen operationen, alltså på en vecka, kanske inte låter så mycket men jag väger iaf 94,5 nu!! Längesen jag gjorde det, ser fram mot att komma under 90-strecket för där har jag inte varit på 5-6 år..
Idag är jag kattvakt åt en liten liten kattbebis som måste matas med spruta var tredje timme, Smulan, å hon är sååååå himla söt!!! Matat och bäddat ner henne i sin kartong som jag ställt vid hett element, bäddat ner henne i massa mysiga filtar och en HellyHansenjacka.. MYS.....
Saknar min älskade farmor så otroligt mycket, så mycket hon betydde/betyder för mig och resten av familjen, en bit saknas i pusslet nu när hon är borta. Men hon levde ett långt bra liv och jag tror hon var nöjd med sitt liv ändå, och att hon verkligen var redo att träffa farfar igen efter 40 år. Hoppas dom har det bra tillsammans nu, om det nu finns ett ställe som himlen.
Jag är så tacksam för mina underbara föräldrar, systrar, syskonbarn...., å okej då, svågrarna duger väl dom också.. ;)  Finns inte en gång dom skulle vända mig ryggen eller när dom inte skulle ställa upp om jag behövde nåt. Så är vi mot varann i våran familj, och det är det bästa man har, sin familj.  Så var rädda om varann, om relationen mellan syskon och föräldrar, man har ju bara en familj, och innan man vet ordet av så kanske det händer nåt tragiskt, eller bara det att vi alla blir gamla, förlorar kontakten, glider ifrån varann. Så ring varann, hälsa på, skicka ett sms, ett mail eller vad som helst. Visa att ni är en familj, även om man inte tycker lika, även om man inte ens är sams. Man kan älska varann och bry sig om även om man är oenig eller helt enkelt inte gillar varandra. Kan vara så arg ibland på nån i familjen, men kärleken försvinner inte för det.
Så varför inte ge nån en kram idag, eller en fin gest eller varför inte en blomma så här i höstrusket??
Ha det bra.. =)

Första morgonen jag känner mig rätt så normal och som vanligt efter operationen. Fortfarande trött, men inte så konstigt.. Herrrjösses, min kropp har nog fått en rejäl chock!! Allt som jag stoppat i mig förut, mat och inte minst all dricka jag druckit, å nu får den bara nyttiga saker, och enbart vatten som vätska.. Haha.. Tar nog en stund för kroppen att vänja sig.. För psyket också antar jag... Hoppas bara att jag inte blir knäpp under viktnedgången, att hjärnan hänger med liksom.
Jag vet inte vad jag väger idag men det syns faktiskt i ansiktet på mig, ser ut som ett pyttehuvud på en stor kropp.. haha.. Snyggt värre kan jag lova!  Ska väga mig på onsdag tänkte jag, glad att jag inte har tillgång till en våg varje dag för då skulle jag väl bli besatt..
Har funderat lite och jag känner att jag tagit ett återfall till droger nästan, fast medicinskt.. Oxycontin, ketogan och citodon under dagarna på sjukhuset, och även om det är på läkarens inrådan och för otrolig smärta så känns det inte riktigt okej. Jag erkänner att jag faktiskt såg fram mot varje spruta ketogan, inte bara för att smärtan försvann utan även i berusningssyfte. Kändes skönt, hela kroppen och huvudet slappnade av och jag bara susade. Nåt att prata ut om med min fina grupp på eftervården på tisdag. Fick hem ett rör citodon men jag har faktiskt slängt det, använde ju sånt för att sova i mitt aktiva liv och det är så himla lätt att fastna i mediciner man faktiskt får äta, men egentligen inte behöver. Sååå, det var dagens bekännelse. En gång beroende, alltid beroende.
Hade ett trevligt telefonsamtal igårkväll, snäll, fina ord fick jag höra och som jag väntat på dom... =)
Så just nu känns livet gott, ska röja lite i köket, tvätta nån maskin, vila medan gumman är hos mommen o moffen en stund, sen ska jag hämta hem henne och min bil också tror jag om pappa är klar med den.
Ha en bra dag!!!

Känner mig låg och värdelös fast det inte är mitt fel, men jag kunde minsann inte gå på kiosken, kom ut till stora vägen sen var jag tvungen att vända, gör så j-kla ont i sidan. Kirurgen sa visserligen att det kan ta några dagar innan det går över, och att jag kommer att vara trött en tid, det kan jag verkligen hålla med om! Behöver tupplurar iaf 2 ggr om dagen, men det fungerar ju inte så när gumman är hemma, men det gör inget.
Äter (dricker) mina soppor och mjölk och vatten som jag ska, men det är ju hela tiden.... Skönt iaf att slippa känna sig hungrig =)
Märks att hösten har kommit också, så mörkt nu, men jag tycker ändå höstdagarna är det bästa man kan få. Sol, lite kyla, man märker hur marken tinar upp i takt med att solen stiger, sen blir det mys på eftermiddagen när det börjar skymma, man tänder ljus och kurar ihop sig i soffan med en go filt.
Känner mig ensam också, har liksom ingen att umgås med just nu, känner inte för att åka nånstans heller, krångligt att behöva släpa med sig allt jag ska ha i mig under en dag. Men jag vet ju att allt kommer att bli bättre, handlar mycket om att vänja sig och att kroppen får tillbaka lite energi.  Men rädslan för läckage kvartår, även om den minskat i styrka. Jag vill ju så gärna att detta om något ska flyta på problemfritt. gnäll... gnäll...gnäll... Tur att jag har min gnällblogg... =)
En dag i taget...
Imorgon kanske det känns lite bättre med allt. Tror egentligen att mitt låga humör handlar om trötthet.

God morgon världen!
Försöker vara positiv idag, och jag har väl allt i världen att vara tacksam och positiv över!!  Men visst tycker jag lite synd om mig själv för att jag har ont efter operationen, fast bara på vänstersidan av magen, å är ju inte direkt smidig, fast det har jag ju aldrig varit.. haha... Pruppig och rapig är jag också, sviter efter uppblåsningen av magen säger dom.. Går över, tack o lov....Lite jobbig start på dagen idag, Julia väckte mig före sju med en överaskning i byxorna, stackars gumman var helt förstörd, hon var så dålig i magen. Sen har vi varit uppe och ätit frukost, nu har vi pysslat ihop en kikare av toarullar som hon målar så fint nu.  Jag är mest bara trött jag, men har för avsikt att ta en promenad på kiosken idag, måste ju köpa lite lördagskarra åt gumman, som tur är har pappa min bil i Ånge och fixar till lite rost på dörrarna!! TACK!!!   Så då måste jag ju gå... Men det lär bli små steg i lugnt tempo, är så rädd för smärta.. Vekling, det är vad jag är...
Min vikt på sjukhuset kvällen innan op låg på 97,4, inskrivningen för ett år sedan låg jag på 106,5, så nu får vi väl se hur fprt det går neråt, hoppas det inte går för fort, vill ju att hjärnan ska hänga med också, vill inte se ut som ett lik heller med en massa skinn som hänger i hela ansiktet som syrrans pojk så fint beskrev.. <3
Presenterna åt Julia är färdigköpta iaf, innan helgen och födelsedagen tänkte jag att hon skulle få en i förskott; pengar och en tid för håltagning i öronen.. =) Hoppas hon kommer att göra två, så hon inte vägrar det andra..
Nu ska jag ta och starta en tvättmaskin och försöka gå en sväng med Tingeling. (dammsugaren).. 

Hej på er allihopa!!!  Tack alla snälla gulliga familjemedlemmar, vänner, bekanta och icke bekanta som önskat mig lycka till och även muntrat upp mig och stillat min oro...
Operationen gick bra, men kisseriet gick sämre efter op, fick tappas och ha kateter ett tag, men det gick till sig så jag fick åka hem igår. Känner mig mör i kroppen, men det hör väl till efter att dom grejjat i magen min i 2 timmar.. =) 
Känner mig fortfarande lite förvirrad över att det faktiskt är gjort nu, rädd att jag ska misslyckas med att få i mig näringen jag behöver, men det är bra med påminnelsefunktion på mobilen!!!  Så jag kommer ihåg att äta och dricka när jag ska.
Tagit det lugnt idag, tagit en yttepyttepromenad och sovit en stund. Gumman min kommer hem ikväll istället för på söndag och det är jag glad över, saknar henne så..
Imorgon ska jag vara mer aktiv, ta längre promenad och stila till röra i köket som blev när jag kom hem igår, förstår inte hur jag ensam kan vara så duktig på att stöka till... =)

Jaha ja, har inget bättre för mig än att skriva lite... Eller jooo, borde dammsuga som jag tänkt, duscha, packa klart.. Men ändå så sitter jag här vid köksbordet som ett annat fån.. Nerverna ligger på ytan, egentligen är jag inte nervös för själva operationen just nu, utan snarare att komma till sjukhuset, ensam ta mig till avdelningen, dit jag tror jag ska, känns som att jag inte fattar nåt.. Sen ska jag alltså ligga där hela kvällen och hela fm imorgon innan det är dags.. Ligga behöver jag väl inte göra hela tiden innan men men, ni förstår vad jag menar. Jag vet inte om man får ligga på eget eller delat rum, vill absolut ligga i ett rum för mig själv, så jag slipper försöka vara trevlig, vill få det gjort nu!!! Jag förstår heller inte hur jag ska kunna sova inatt??!!  Kanske ska jag ta med hammaren moffen gjorde till Julia? Eller rättare sagt slägga, borde fungera lika bra som en gummiklubba, fast det är klart, trä mot trä... Hmmm...
Kattvakt är fixat, kattmat handlat, Julias packning är klar och skickad till snöberg och en del av det är i bilen, som hon behöver idag, ikväll och imorgonbitti. Soporna ska ut, disken är diskad, lunch ska drickas, jaaa, det var väl allt. Men dom där s-tans golven då?!! Tror jag skiter i dom, känns som att jag behöver varva ner några kilon nu innan jag klättrar på väggarna.. =) 
Jag mår i övrigt bra, känner mig glad och är så tacksam för alla lyckönskningar jag fått och jag gillar verkligen när ni kommenterar mina inlägg.. Haha, vem gillar inte sånt.. =)  
Tack för mig då på några dagar...  Ha det bäst!!!

Kan man må bättre en tidig morgon som denna??? Klockan är bara runt 6.30 och jag är pigg efter en skön natts sömn... =)  Julia sover fortfarande, mörkt ute och lilla grabben har kommit in för frukost. Jag mår kanonbra, kramar får mig att må så gott..
Idag blir det fullt upp så det är ju tur att jag mår bra, väcka Julia, koka gröt, göra henne klar för skolan, följa henne dit för att möta upp mitt promenadsällskap.. Skönt att gå ut å gå på morgonen har jag upptäckt, sen blir det hem och dammsuga och torka golv, packa min väska, duscha och klockan ett bär det av mot Ånge, apoteket och bilbyte, sen Sundsvall och birsta en sväng. SEN ska jag hälsa på min vän Anki tills det är dags att ta bussen till sjukhuset där jag kommer att tillbringa några dagar.. Kan inte riktigt fatta att det verkligen är dags för operationen som jag väntat på i flera år!!!  Usch, nervös som en tok är jag och jag gissar att min dag kommer att gå i det hispiga tecknet...
Nu ska jag väcka stumpan så jag får kramas lite med henne också, önskar alla en bra vecka så är jag väl tillbaka torsdag eller fredag om allt går bra. Men det borde det väl göra tycker jag....? 

Jaa, idag är jag TRÖTT som en tok... Jag la mig runt tolv inatt, men jag sov faktiskt tills klockan var närmare 10.
Eftersom det är söndag och dan före dan före operationen så tänker jag passa på att slöa, göra sånt som jag mår bra av, dvs... INGENTING!!! haha... Jorå, jag håller på att tvätta upp handdukar och badlakan och sen blir det en tvätt med vitt, efter det är korgen tom.  Ska väl fundera på att packa klart åt Julia som ska vara hos sin pappa från tis till sön, och kanske packa åt mig med.. Åker till stan imorgon efter ett när Julia slutar skolan, göra nå ärenden där, sen åker vi mot stan, med mamma och pappa. Ska kika lite efter nån present till Julia och halloweenutstyrsel åt henne främst, jag behöver inte förställa mig så mycket, är ju redan en häxa... Kanske en lösnäsa med en vårta på då.. På eftermiddagen släpper dom av mig hos en vän som jag tänkte dricka lite kaffe och surra lite skit med innan det är dags vid 19 tiden att lägga in mig på sjukahuset...
Jo, jag är nervös och rädd. Vill väl inte erkänna det riktigt, jag som alltid ska vara så stark.. Men jag klarar inte av att prata om att jag är nervös, vill inte visa mig svag. Jag ska stå stadigt, vara orädd, ha kontroll... Men hur mycket kontroll har man när man är sövd och ligger på operationsbordet?? =)  Mest rädd att det ska läka efteråt, magsäcken alltså..
Hur som helst, den som lever får se... =) Ha en fin höstdag nu allihopa=))

Vad har just du att vara tacksam för idag?   Den tanken vaknade jag med imorse. För inte så länge sen var jag på väg att köra mitt liv i botten, igen.. Tack och lov bad jag om hjälp och fick den. I mitt möte med andra i gruppen insåg jag hur nära det var, hur många olika bottnar som finns och hur svårt det kan vara att ta sig upp om man sjunker för djupt. Inte för att jag är perfekt och genomduktig, verkligen inte, men hade jag fortsatt ner i den där spiralen jag påbörjat hade jag sjunkit under ytan. Kanske hade jag förlorat det viktigaste i mitt liv, min dotter, min familj, tak över huvudet, en säng att sova i. Tycker att så himla illa var det inte, för det var det inte den här gången, men i bakhuvudet vet jag ju att det hade om nån månad, om ett par år eller om tio år så hade jag suttit fast i dyn igen, värre än första gången. Jag trodde för ett halvår sen, om ens det, att jag aldrig ska få må bra, alltid vara en fet klump, aldrig orka ta mig för nåt, vara ensam utan vänner jag uppskattar att umgås med. Men bara man ber om hjälp och vågar ta första steget så löser allt sig till slut, visst ett problemfritt liv får jag aldrig, vill inte ha det heller, för tack vare motgångar växer och utvecklas jag som människa, jag blir starkare och förhoppningsvis lite klokare... =)  
Jag är tacksam för att jag fick den hjälp jag bad om, från min underbara familj från Ånge kommun, SUVERÄNA handläggare där, för att dom personligen trodde på mig, för vänner, bekanta och främmande människor som accepterar den jag har varit, den jag är. Jag är faktiskt en del av ett samhälle, jag är en förälder till ett barn i skolan, jag tar del av och vill engagera mig i min dotters skolgång. Jag har alltid haft en hemlig dröm om att vara en aktiv förälder tillsammans med "dom där duktiga föräldrarna", jag trodde alla andra hade fördomar, men egentligen kanske jag var den som hade flest. Kanske var det jag som trodde att jag inte passar in, inte att andra tyckte det. 
Jag är tacksam för att ha en fin, duktig frisk dotter. Att jag faktiskt är ensamstående är inte bara negativt, snarare positivt då jag får vara med henne och följa henne hela tiden, behöver inte dela med mig så mycket... HAHA... Nä skämt åsido, jag och Julia är mycket ovänner, maktkamp varje dag, men samtidigt så är det bara roligt att se hennes starka vilja, och vi lär oss tillsammans att kompromissa och kommunicera. Hon är en omtänksam, snäll, humoristisk, busig, trygg 6åring så jag måste ju ha gjort nåt rätt?? =))
Jag är tacksam för att jag får operationen, för min övervikt innebär så mycket mer än att jag bara är tjock. Den är en ständig påminnelse om allt ont jag gjort, vilken svag och vilse människa jag en gång var, jag är ju inte som jag var då. Tack vare mitt tidigare missbruk fick jag behandling och tack vare behandlingen fick jag arbeta med mig själv, mina fel, mina brister och dåliga självkänsla, jag anser jag är en bättre människa idag än innan jag började missbruka. Och nu har jag fått chansen att bli den jag ska vara på utsidan också, kanske kommer jag inte att vara smal om fem-tio år, men då är det nog inte en smal människa jag var född att vara. Huvudsaken är att jag blir av med den här kroppen som ständigt påminner mig om allt dåligt.
Förstå mig inte fel, jag vill verkligen inte göra den här operationen bara för att skita i att leva som jag bör och gå upp igen. Jag vill verkligen vara smalare, sundare och friskare och jag ska kämpa med mat och motionsrutiner tills dom sitter i ryggmärgen!!!
Så joo, vad är Du tacksam för idag?  Jag är tacksam för livet. Kram på er.

Haft en riktig toppendag idag, tjejerna har lekt snällt hela dagen, jag har donat och fejat lite, tex diskat min 3 veckorsdisk.... =)  Joo, life is good.. Så nu ser det hyfsat ut här hemma, ska väl dammsuga och torka golven innan måndag så det känns skönt att komma hem från sjukhuset. Tjuvstartade lite på skurningen, skulle byta tidning under kattskålarna och såg hur fläckigt golvet var efter kattmat, pannkakssmet (sen idag) och diskvattenskvättar och diverse oidentifierade fläckar.. Tog lite ajax spray och en disksvamp och det blev görfint kan ni tro!!
Gumman sitter i soffan hon, äter äpple och kollar på lilla mello tror jag det är, myser efter att jag tvingat ut henne på 2kms promenad.. Inser att jag fört över min lathet på henne när det gäller att röra sig, förutom lek. Ska nog få igång henne, obligatoriska promenader 3 dagar i veckan och 7 dagar i veckan för mig. Blir toppen det, trevligt och nyttigt.  Apropå lathet så hoppas jag på sovmorgon imorgon, men jag vet att dagen blir slö om jag sover för länge, men det är ju så skööönt... Jaja, sovmorgon på söndag iaf..
Tycker lite illa om att Hem o Skola kanske läggs på is ett tag, tycker fler föräldrar kunde engagera sig lite, jag tvekar inte en sekund att hoppa in i styrelsen, men intresset hos andra är inte lika stort. Jag menar, det kostar inte mycket, det är inte så himla krävande, baka eller köpa bröd mm. Jag har värdelös ekonomi, kan inte baka, är ingen driftig aktiv människa men jag vill iaf göra det jag kan. För Julias skull.
Lite bekymrad över mitt blodsocker, slutat med medicinen, men ligger så otroligt lågt för ofta, himla tur det bara är tre dagar till op så ordnar det väl till sig när jag får i mig annat än modifast =)
Ja nu ska jag väl ta och sluta gagga och hoppa i myskläderna och krypa ner i soffan med gogumman, som otåligt väntar på att Idol ska börja...
Tack o Hej 

Jo ni, nu är det stora nerräkningen =)  Gäller att ha nåt att sysselsätta sig med dom här dagarna så jag inte blir tokig.... Mitt tålamod är inte befintligt just nu känns det som..
Idag kommer sötaste Jennilie och är med oss några timmar, så då måste jag ju diska så jag kan steka lite pannkakor till tjejerna, hundvakt ska jag också vara åt lilla blindstyret Tussen.. Hoppas bara att inte katten min spöar han.. Får väl slänga ut han, katten alltså om han blir för våldsam.. =) Schäfrarna ska jag ta ut på gården en stund och ta in dom igen, kanske får Ozzy följa med på promenad också på eftermiddagen, beror på hur snäll jag känner mig..
Imorgon är det ju lördag, då ska Julia förmodligen åka till sin pappa och med dom åka på kalas i stan på söndag innan hon kommer hem till mig igen. Jag ska passa på att städa och ta ut sopor osv, för på måndag bär det av till stan för lite shopping och inläggning. Hoppas på kaffe hos en kär vän också. Har jag tur så får jag en bräda med stora hängare uppsatt ovanför elementet i lillhallen, perfekt för att hänga upp dom kommande blöta, snöiga vinterkläderna.  Har iaf en perfekt sträcka på 800 m som jag ska gå efter operationen, då kan jag sitta å hämta igen mig och sen blir det 800 m tillbaka, kanoners!!! Det blir ca 4 dagar i veckan och dom andra tre går jag en annan sväng tillsammans med Juliagumman..
Sen jag började med modifast så har jag iaf gått ner ca 4-5 kg, och dom kilona har nog varit det som fanns upptill på mig, för nu är det typ som att vara tillbaka i åttan då jag blev kallad planka.. haha, men det ordnar sig, finns bra bhar nuförtiden, annars kan jag rulla upp påsarna och sticka tandpetare genom dom, som rullader ni vet..
Det roliga är att snart kan jag ha mina gamla jeans igen, plus att jag kan sno några av en nära vän, hans jeans är görsnygga tycker jag, men inte han så det blir ju perfekt!! Och i vinter kanske jag till och med kan dra igen dragkedjan på min polarisjacka!!! TJOHOOOOO!!!!
Som det kanske märks så är jag på rätt bra humör idag... Snart blir det en tripp (med bilen dock) ner på bästa gottomaten och införskaffa lite fika åt barnen, lite sylt till pannkakan, funderar på vad jag ska hitta på till middag, kanske tar pannkakan då och nå mer snabbfixat till lunch.  Själv så har jag blivit alldeles överförtjust i mina choklad och vaniljpåsar!!! MUMS!!!!
Jag önskar iaf alla en trevlig bra dag och ett glatt humör i det höstgråa trista vädret =)