Toodiloooo...
Jo allt känns toppen nu när jag fick konstaterat igår att smärtan jag har i magen inte är nå läckage, allt såg bra ut och jag är LÄTTAD!!! Å lättare är jag med, har gått ner 3 kg sen operationen, alltså på en vecka, kanske inte låter så mycket men jag väger iaf 94,5 nu!! Längesen jag gjorde det, ser fram mot att komma under 90-strecket för där har jag inte varit på 5-6 år..
Idag är jag kattvakt åt en liten liten kattbebis som måste matas med spruta var tredje timme, Smulan, å hon är sååååå himla söt!!! Matat och bäddat ner henne i sin kartong som jag ställt vid hett element, bäddat ner henne i massa mysiga filtar och en HellyHansenjacka.. MYS.....
Saknar min älskade farmor så otroligt mycket, så mycket hon betydde/betyder för mig och resten av familjen, en bit saknas i pusslet nu när hon är borta. Men hon levde ett långt bra liv och jag tror hon var nöjd med sitt liv ändå, och att hon verkligen var redo att träffa farfar igen efter 40 år. Hoppas dom har det bra tillsammans nu, om det nu finns ett ställe som himlen.
Jag är så tacksam för mina underbara föräldrar, systrar, syskonbarn...., å okej då, svågrarna duger väl dom också.. ;) Finns inte en gång dom skulle vända mig ryggen eller när dom inte skulle ställa upp om jag behövde nåt. Så är vi mot varann i våran familj, och det är det bästa man har, sin familj. Så var rädda om varann, om relationen mellan syskon och föräldrar, man har ju bara en familj, och innan man vet ordet av så kanske det händer nåt tragiskt, eller bara det att vi alla blir gamla, förlorar kontakten, glider ifrån varann. Så ring varann, hälsa på, skicka ett sms, ett mail eller vad som helst. Visa att ni är en familj, även om man inte tycker lika, även om man inte ens är sams. Man kan älska varann och bry sig om även om man är oenig eller helt enkelt inte gillar varandra. Kan vara så arg ibland på nån i familjen, men kärleken försvinner inte för det.
Så varför inte ge nån en kram idag, eller en fin gest eller varför inte en blomma så här i höstrusket??
Ha det bra.. =)
Hur gör man om ens syskon inte vill öppna sig, släppa in en i sitt liv, aldrig ringer, smsar eller på annat sätt visar att man e en bra lillasyster?
Hur gör man då? När man själv gör allt man kan?
Tack för ditt inlägg och bra att du mår bra! Kram
M; Ja har du gjort det du kan för att ni ska ha en form av relation då kan du inte göra mer. Huvudsaken att du gör så det känns bra för dig, att du tagit ansvar för dina känslor.
Hur tar man ansvar för sina känslor?
Är du utbildad inom vården? Eller bara intresserad.
Nää, inte direkt utbildad. Nästan gjort en undersköterskeutbildning, jobbat inom äldrevården många år, sen gjort 12 stegsbehandling, det är väl ungefär som en utbildning.. Man lär känna sig själv och får verktyg för att lära sig leva på ett nytt, sundare sätt. Intresserad av att hjälpa människor som suttit i min situation. Ta ansvar för sina känslor, jo det är väl att du uttrycker för den det berör, inte minst dig själv vad du känner, behöver för att du ska må bra. Inte bära på känslor som du mår dåligt av. Om du tex är irriterad på nån, så tala om det för den personen på ett sätt som inte anklagar eller låter styggt. Man kan börja med; min känsla är.... att du irriterar mig för att du gör si å så.. Ett sätt att tala ut om saken utan att anklaga eller starta en konflikt. du mår bättre om du sagt vad du känner. men man måste ju ta hänsyn till situation och får ju inte medvetet såra bara för att ta hand om sig själv.
