nettlys

Vad har just du att vara tacksam för idag?   Den tanken vaknade jag med imorse. För inte så länge sen var jag på väg att köra mitt liv i botten, igen.. Tack och lov bad jag om hjälp och fick den. I mitt möte med andra i gruppen insåg jag hur nära det var, hur många olika bottnar som finns och hur svårt det kan vara att ta sig upp om man sjunker för djupt. Inte för att jag är perfekt och genomduktig, verkligen inte, men hade jag fortsatt ner i den där spiralen jag påbörjat hade jag sjunkit under ytan. Kanske hade jag förlorat det viktigaste i mitt liv, min dotter, min familj, tak över huvudet, en säng att sova i. Tycker att så himla illa var det inte, för det var det inte den här gången, men i bakhuvudet vet jag ju att det hade om nån månad, om ett par år eller om tio år så hade jag suttit fast i dyn igen, värre än första gången. Jag trodde för ett halvår sen, om ens det, att jag aldrig ska få må bra, alltid vara en fet klump, aldrig orka ta mig för nåt, vara ensam utan vänner jag uppskattar att umgås med. Men bara man ber om hjälp och vågar ta första steget så löser allt sig till slut, visst ett problemfritt liv får jag aldrig, vill inte ha det heller, för tack vare motgångar växer och utvecklas jag som människa, jag blir starkare och förhoppningsvis lite klokare... =)  
Jag är tacksam för att jag fick den hjälp jag bad om, från min underbara familj från Ånge kommun, SUVERÄNA handläggare där, för att dom personligen trodde på mig, för vänner, bekanta och främmande människor som accepterar den jag har varit, den jag är. Jag är faktiskt en del av ett samhälle, jag är en förälder till ett barn i skolan, jag tar del av och vill engagera mig i min dotters skolgång. Jag har alltid haft en hemlig dröm om att vara en aktiv förälder tillsammans med "dom där duktiga föräldrarna", jag trodde alla andra hade fördomar, men egentligen kanske jag var den som hade flest. Kanske var det jag som trodde att jag inte passar in, inte att andra tyckte det. 
Jag är tacksam för att ha en fin, duktig frisk dotter. Att jag faktiskt är ensamstående är inte bara negativt, snarare positivt då jag får vara med henne och följa henne hela tiden, behöver inte dela med mig så mycket... HAHA... Nä skämt åsido, jag och Julia är mycket ovänner, maktkamp varje dag, men samtidigt så är det bara roligt att se hennes starka vilja, och vi lär oss tillsammans att kompromissa och kommunicera. Hon är en omtänksam, snäll, humoristisk, busig, trygg 6åring så jag måste ju ha gjort nåt rätt?? =))
Jag är tacksam för att jag får operationen, för min övervikt innebär så mycket mer än att jag bara är tjock. Den är en ständig påminnelse om allt ont jag gjort, vilken svag och vilse människa jag en gång var, jag är ju inte som jag var då. Tack vare mitt tidigare missbruk fick jag behandling och tack vare behandlingen fick jag arbeta med mig själv, mina fel, mina brister och dåliga självkänsla, jag anser jag är en bättre människa idag än innan jag började missbruka. Och nu har jag fått chansen att bli den jag ska vara på utsidan också, kanske kommer jag inte att vara smal om fem-tio år, men då är det nog inte en smal människa jag var född att vara. Huvudsaken är att jag blir av med den här kroppen som ständigt påminner mig om allt dåligt.
Förstå mig inte fel, jag vill verkligen inte göra den här operationen bara för att skita i att leva som jag bör och gå upp igen. Jag vill verkligen vara smalare, sundare och friskare och jag ska kämpa med mat och motionsrutiner tills dom sitter i ryggmärgen!!!
Så joo, vad är Du tacksam för idag?  Jag är tacksam för livet. Kram på er.