Ett år sen...

Ifjol all-helgonahelgen så var jag på Forum....full har jag för mig.. I år är jag hemma i nystädad lägenhet, nykter och mår så himla mycket bättre. I slutet av november ifjol var jag också på Forum, dyngrak. Tack vare dom konsekvenserna jag fick då sökte jag hjälp, men ändå var det väl inte klart förrän nyårsafton, tolvslaget kostade mig nästan min bästa vän och hennes familj, min värdighet, i en misshandel av både mig fysiskt och psykiskt. Hade jag varit nykter/nyktrare hade jag inte försatt mig i den situationen som jag trodde jag hade kontroll över. Man är ju alltid klokare med facit i hand... Tack och lov gjorde jag det enda rätta för både mig och dom drabbade efteråt och kunde behålla min vän och den andra inblandade, genom att prata igenom det hela som vuxna människor är vi idag inte ovänner. Ge och ta liksom, hade det förbättrat något hade jag fullföljt min anmälan men bäst för alla var att reda ut det själva.
Visst känns det, just idag, som att jag skulle kunna tänka mig att vilja festa och gå ut och träffa lite folk, men jag vet att det skulle bli en katastrof, inte bara ikväll utan för lång tid framåt, skulden, skammen över att ta ett återfall igen, att ge efter för en impulskänsla skulle få mig raka vägen ner i dyn igen. Nää, ha så kul gott folk, jag känner mig tillfreds med min nykterhet ändå, det liv jag har nu och kilona jag tappat... (13kg)... =)
Visst känns det lite ensamt såhär på lördagskvällen utan sällskap, inte ens Juliagumman att mysa med, men så är det ibland, mitt sällskap skulle vara barnvakt inatt så inget att välja på... Egentid är ju bra det med.
Varit ute och gått en timme med bästa Emelie och doggarna i kolmörker och det var välbehövligt för kropp och knopp. Tände ljus på Karins grav idag, men tänkte jag ska åka ner senare och kika till och eventuellt byta ljus om det behövs. Skulle ha varit till borgsjö och tänt ett ljus också men det får vänta tills den 19onde då det är/skulle ha varit födelsedag. Men du finns i mina tankar <3 <3 <3
Apropå det så är det farmors urnsättning på måndag =(, känns väl sisådär, hon kommer ju iaf dit hon ska ligga, bredvid farfar, men det blir definitivt då. Fast det är det ju redan efter begravningscermonin, men efter sättningen så är det över, inget mer som ska göras liksom. Svårt att förklara. Vet inte hur jag ska göra med Julia, har ingen barnvakt tror jag och jag vill inte ta med henne, det var jobbigt för henne efter begravningen, vill inte förvirra henne ännu mer med att förklara kremering osv, anser att hon är lite för liten än för att förstå en sån situation, låter ju ganska hemskt när man förklarar vad kremering innebär.
Ska väl ta och krypa ner i soffan nu och slötitta på tv tills det är dags för natten.. Go natt!!!


Kommentarer
Postat av: Ewa

Moa ska följa med. Har förklarat för henne och hon tyckte inte det var nåt konstigt.

2010-11-06 @ 20:42:36
Postat av: Nettan

Okej, men jag vill inte riva upp allt för Julia igen, hon saknar farmor nog ändå och pratar om hennes död mycket. Börjar bli lättare för henne nu därför vill jag inte tvinga henne att gå igenom det ännu en gång när det inte behövs.

2010-11-06 @ 21:11:15
Postat av: Jane

Jag läste en bra sak en gång....

man måste tycka om att umgås med sig själv inte bara med andra....

ja nått sånt stod det :)

vet inte om min kommentar va så intressant men ändå :)

2010-11-06 @ 21:34:25
Postat av: Anonym

Det stämmer ju onekligen Jane,och om inte jag gillar mitt eget sällskap, gör ingen annan det heller =)

2010-11-06 @ 22:20:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0